Gräs av brons en himmel av jord
Rötter i skyn kalla älvar från nord
Ur skogen jag kommer till en dyster enslig slätt
Men tystnaden bryts när plötsligt folk syns närma
En stor skara folk utav skilda ätt
Talar om midgård, Fenris & asars stora salar
Då en säger:
«säg mig oden skall vi sårade vidfarne värna i sin nöd ?»
Urðarbrunnr
Brunnen vid yggdrasils fot, platsen för asarnas ting
Där bor Nornorna med vårat öde, vätande asken vid liv
Var har jag hamnat bland asar kring en brunn
Till råds tycks de va där de spörjer under sunn
Där dom står samlade kring ett träd stort som Surt
Bortvid syns tre kvinnor komma vandrande
Mannen i huva med korpar på sin axel
Går dem till mötes & säger:
«Verdandi, Urd och Skuld
Avgör nu asars tvist om vidfarnes liv.»
Nornorna säger att Hel jag redan nått
För fiendens hand jag dog efter mången slag jag fått
Från valkyrior jag sprang för min älskade att nå
Därför har jag kommit till mimers gröna land
För att finna den jag sökt
Innan tiden blir till sand
Men nornan säger:
«sänd Vidfarne till midgård åter, hans öde är större än så